Minnesord Per Wåhlström

Per Wåhlström har avlidit.

Förbundets medlem Per Wåhlström avled den 21 april 2018. Han blev 87 år. Begravningen skedde 12 juni på Skogskyrkogården i Stockholm där han var bosatt sedan många år.

Per Wåhlström föddes i Åmål 31 maj 1930 och var son till järnvägstjänstemannen Svante Wåhlström och Olga Isaksson. Han blev medlem i Dalslands konstnärsförbund 1991. Han deltog i några av Dalslands konstförenings sommarsalonger och höstsalonger fram till 2004. Han hade också en separatutställning i Åmåls konsthall 1999.

Per Wåhlström lämnade hemmet i Åmål tidigt för att utveckla sitt konstnärskap på andra håll. 1947 studerade han vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och gick sedan Konstakademien i Stockholm 1951 – 1957 med Ragnar Sandberg och Bror Hjort som lärare.

Per hade stor bredd i sitt konstnärskap med måleri, teckning samt teaterdekorationer och -dräkter. Han gjorde också installationer i det offentliga rummet. Ett exempel är TIDENS GÅNG i Uppsala som utfördes med färgade trästavar, jord och sol som element. Så här skrev konstnären om detta verk: “Min första impuls till den här idén fick jag när jag som liten pojke på sju år såg in i de vaggande gula sädesfälten med blåklint i Tösse söder om Åmål och inte kunde se mig mätt”.

Per var också lärare i måleri vid konstskolan Idun Lovén i Stockholm 1984-1997. Samt gästlärare vid Gerlesborgsskolan.

Per Wåhlström ställde ut i Stockholm och på andra håll i landet och fick uppdrag med offentliga utsmyckningar. 1982 översatte han “Målarboken” av Leonardo da Vinci. Efter 1999 ägnade han sig mest åt frågor om färg och sol i stadsplaneringen. Han agerade tidigt för ett bevarande av Slussen genom att sätta upp en protestskrivelse från Konstakademien, lokalt på Södermalm där han bodde. Han var en samhällsaktör som förespråkade oberoende oorganiserade aktioner och oförutsägbarhet. Han deltog i arbetet att bevara Hornsgatspuckeln vars historiska hus hotades av rivning.

I en tidningsartikel intervjuades Per Wåhlström nyligen om Slussen vars struktur han menade inte byggdes för bilism utan för gående med avståndet fyra steg som grundenhet och att lutningen är uträknad enligt schweiziska tabeller för att vara bekväm och gångvänlig.

Intervjun visar en person med stort intresse för och kunskaper om konsthistoria och allmän historia. Den publicerades under rubriken “Strukturen bygger på gående” i Miljömagasinet 36, 5 september 2014. http://www.miljomagasinet.se/artiklar/140915-strukturen-bygger-pa-gaende.html 

För styrelsen
Maria Rygaard Eriksson